Homo twilfit lund knull fest

homo twilfit lund knull fest

HOMOSEXUELL KNULLSPEL BLACK HAIR ASS PORN

Jag har vissa anställda som har talang när det kommer till design, andra kan volym eller mönster. Jag är rätt bra på tyger och generell idé, men inte något vidare på att faktiskt skapa en design. Myten om det stora geniet stämmer inte, men det är tyvärr inte speciellt sexigt att tala om kollektivt arbete. Folk köper för mycket dåliga kläder. Det är också därför jag inte vill ha så många butiker själv, postorderkatalogen är bra på det sättet.

Den skapar åtminstone ingen visuell miljöförstöring. Men de stora företagen förstör städerna, skapar ett samhälle av engångsartiklar. Jag är 54, och har alltid tyckt det är roligt att titta på kläder.

Men nu är det för mycket pengar inblandat. Finansmänniskorna är intresserade av en sak, och det är att sälja väskor i Asien. Marginalerna är ungefär som att deala kokain, vinsten man kan göra är enorm. Om man för 20, 30 år sedan ville producera en kollektion stickat kunde man åka till Milano, leta upp en liten fabrik och be dem göra 50 tröjor, sälja dem, och sedan komma tillbaka och göra några till.

Nu måste man ta planet 12 timmar till Hong Kong, till fabriker som inte gör något i kvantiteter under Du kan komma runt de stora varumärkena. Jag kommer ju från Frankrike, men mina kläder säljer alltid bättre norrut. Italienare och spanjorer har aldrig varit intresserade. Men jag är inte rädd för att säga att folk i Italien har dålig smak. Varför svenskar och indier däremot har god smak vet jag inte. Någonstans är det som med arkitektur, det är inget vetenskapligt men det handlar om en känsla för proportioner.

Går man på gatan i Kina är allt fult. Förut var det blått och snyggt, men med en diktator. Jag erbjuder mig härmed att bli diktator i Italien. Hatkärlek kanske, eller bara god smak från modejättens konstavdelning. Men han gör sig även på lite mer ironiska soffbord. Trots att den passerat både film- och musikindustrin i antalet omsatta dollarmiljarder och att den demografiska kurvan hela tiden pekat uppåt — den genomsnittliga spelaren är idag omkring 30 år gammal — har spelen aldrig riktigt blivit en accepterad underhållningsform.

Men med jämna mellanrum har det släppts spel som fått hela industrin att sträcka på sig och snabbare röra sig bort från det svettiga pojkrummet. Det hände när Lara Croft blev en popikon och hamnade på omslaget till The Face. Och det hände, alldeles innan millennieskiftet, när skateboardkulturens evige fixstjärna Tony Hawk, konverterade till spelhjälte. Utan någon marknadsföring sålde det i miljonupplagor. Det var tillräckligt underhållande för att spelare som aldrig stått på en bräda skulle bli intresserade av kulturen, men samtidigt så trovärdigt att skateboardpubliken kände igen sig och började köpa spelkonsoler.

En ny grafikmotor, en långsammare, mer realistisk spelkänsla och ett system för att detaljstyra tricken ska göra det åttonde spelet till det hittills bästa. Tillsammans med skateproffs som Stevie Williams, Rodney Mullen och Tony Hawk själv har Neversoft jobbat mer än någonsin med att fånga åkarnas respektive stil och kännetecken, och varje nyans i deras rörelser har dokumenterats med avancerad motion capture-teknik.

Kameran har flyttats närmare åkarna, och i det nya systemet nail the trick kan spelaren detaljstyra åkarens fötter när de rör sig runt brädan i en perfekt double kickflip.

Idag tjänar Tony Hawk mer pengar på att vara spelhjälte än skatestjärna. Från att endast vara rådgivare har han gått till att låna ut röst och utseende, och nu bli närvarande i varje rörelse i spelet. Ekovaruhuset, som sedan två och ett halvt år säljer ekologiska kläder på Österlånggatan i Gamla Stan i Stockholm, öppnade nyligen butik på Ludlow Street på Lower East Side.

I vår syns de överallt, till exempel hos spanska Farrutx som dessutom har fi na utanpåsömmar på sina slip-ons. Detta är också namnet på Angolas inhemska klubbmusikgenre, den senaste hypen på mp3-bloggar som Discobelle. Precis som brasiliansk baile funk har kuduro rap på portugisiska, men låter mer som om talets europeiska ravetechno korsats med zouk och dancehall. Det viktigaste är rytmen som har rötterna i zouk men går mycket snabbare. När det gäller våra egna rövar är de jävligt hårda, satsa alla pengar du har på det.

Färg för att inte gå under, färg som ett sätt att hålla igång sinnena. Med andra ord, England behöver färg mer än något annat land i Europa. Men i ett land genomsyrat av klassmentalitet och protestantism har under århundraden dygder som diskretion och måttfullhet vuxit fram, stick i stäv med engelsmännens naturliga behov av färg. Ingen annanstans än i The City i östra London, befolkat av karriärsklättrande medelklassmänniskor, syns den komplexa kontrasten bättre.

Färgen lila, i forna tider vanvettigt dyr att utvinna från sällsynta mollusker symboliserar idag makt genom att referera till kejserlighet i det romerska imperiet. Givetvis återfinns lila i höstens och alla andra höstars intressanta, brittiska herrkollektioner.

Burberry Prorsums Christopher Bailey satte en lila mössa på alla modeller under höstens visning. Ozwald Boateng, med ena foten i urbrittisk skräddartradition och den andra i Ghana, släppte en Givenchykollektion lika kolorerad som prins Eugens oljefärgspalett. Johan Bergelin Brittiska popbandet Klaxons kopplas ihop med två saker. För det första månadens mest omdebatterade åtminstone hos popjournalister musikgenre, subkultur eller vad det nu är, new rave alltså.

För det andra att de klär sig i londonbaserade Carri Mundanes märke Cassette Playas crazy överdimensionerade neonkläder. New rave kan du läsa mer om genom att välja och vraka bland gamla inlägg på Rodeobloggen. När det gäller Cassette Playa-looken är sanningen att Klaxons mest ser ut som vilka indiemuppar som helst.

Det första de gjorde när vi intervjuat dem innan spelningen på Debaser nyligen var att springa upp till Weekday och bulkshoppa Cheap Monday-jeans. För några månader sedan ville vi vara roliga och gick därför med på att klä oss i vår dåvarande vän Cassette Playas kläder vid en fotografering.

Men den stilen tråkade ut oss snabbt och vi skulle aldrig ha på oss hennes grejer idag. Vi är inga modenördar och gillar inte att folk talar om för oss hur vi ska klä oss. Därför vill Cassette Playa inte vara polare med oss längre.

Efter ett rätt blekt första nummer är nu Fantastic Man kanske världens bästa tidning åtminstone om man gillar kläder och män och för många en indikation om vart modet är på väg. Bort från Gallianos teatraliska excesser, bort från anonyma modeller och kändisar, till en bärbar och chic uppkläddhet — som inte är tråkig. Och till verkliga personer som klär sig på ett sätt som passar dem och deras personlighet. Att mode kan vara intressant och roligt. Det är så många tidningar som bara görs för annonsörerna och alla kompisar i modebranschen.

Vi vill ha en helt annan inställning till mode, som handlar mer om personligheter och personlig stil. Men också om att klä upp sig. Om det roliga i att ta på sig en slips i stället för att inte göra det. Med det menar vi inte att ha på sig en galen utstyrsel. Man kan klä up sig i en enkel vit t-shirt. Eller inga kläder alls När jag säger att det också handlar om en vit t-shirt menar jag att det handlar om hur den vita t-shirten sitter, hur den tillhör eller inte tillhör en viss kropp.

Och vilket humör du bör vara på, eller hur den påverkar dig om du bär den offentligt. Människor glömmer att det finns många sidor hos något så enkelt som en vit t-shirt. Jag tycker det är sådan kliché. Inte för att säga något elakt om Mr Jacobs, men den åsikten känns lite körd. Det är faktiskt kul att se någon som tar hand om sig själv.

Det behöver inte betyda att de är helt klädda i DSquared. Med Fantastic Man kombinerar vi mode och humor. Så om vi pratar om någon som har på sig jeans och t-shirt, tror jag alla tycker det är sexigt. Men det är inte särskilt kul. Jag tycker perfektion är väldigt tråkigt, både när det gäller mode och män. Det är tråkigt att gå in i en dyr butik och köpa den perfekta kostymen. Det intresserar mig inte. För mig är perfekt skönhet något annat. Som en kille med ett alltför stort huvud.

Eller någon som är stor och muskulös, men som har en mage. Men nu pratar du om sexighet och skönhet, vilket jag tycker är något annorlunda. För jag gillar verkligen att ha sex med fula människor. Har du någonsin gått igenom modellkort? Det är därför jag tycker modetidningar är så tråkiga att titta i. Jag tror att det är orsaken till att vi är intresserade av personligheter och deras förhållande till mode.

Vi intresserar oss inte för en vacker klädhängare. Hur de lyckas se fantastiska ut. Men det som är spännande med mode är att man varje säsong återupptäcker något man har hatat. Det är modets magi: Byxor med veck kan vara fruktansvärda men också otroligt snygga. Men tänk på utsvängda byxor! Om jag ser någon med utsvängda byxor spyr jag! Hennes bästis Alev smygfilmar och lägger ut bilderna på en hemsida. En sexuell utpressningslek tar vid. Juli Zeh porträtterar en generation som dödförklarar alla etiska trossatser utan att hitta några nya att ersätta de förkastade med.

Kolsvart roman som lämnar en häpen tack vare sin psykologiska insiktsfullhet och språkliga virtuositet. Mixen av hipp hip hop, modern techno och den udda indiehiten är inte unik. Malmös veteranarrangör Sweet Fred får över personer att gång på gång gå till en klubb där mest kända namnen på scen heter saker som Diplo och Trentemøller och de minst kända Pandemonium Jones och Debonair Samir. En bra klubb ska spegla samtiden. Ingen svensk klubb gör det bättre än The Rumble. The Eye, Nefertiti, Göteborg 4.

Nacht, Spy Bar, Stockholm 6. Skånes Ljudpark, Inkonst, Malmö 7. Caviar, Uppåt Framåt, Göteborg 8. Uppåt Uppåt, Uppåt Framåt, Göteborg 9.

Bricolage, Olssons Video, Stockholm Gloryboat, Rio Rio, Göteborg 9. Stillsamt bolmande sveper in hela den här historien om offentligt civilkurage i en nikotindimma. Annars är allt snarare underdrivet, nästan minimalistiskt: Allt för att, ehm, understryka den kontrollerade vreden över den uppjagade paranoian och skrämseltaktiken under McCarthy-eran.

Vi sjöng den för varandra på efterfester, vi dansade till den varje helg, vi lyssnade på den ensamma på tunnelbanan. Med sina finurligt melankoliska texter och sin entusiastiska kärlek till dansmusikens historia lyckades brittiska Hot Chip göra årets definitiva popalbum.

Två lurviga New York-konstnärer som gör Manuel Göttsching-flummig proggrave mötte technoproducenten Carl Craig i årets tveklöst bästa danslåt. Men för att den känns som ett unikum på dagens annars så splittrade parfymmarknad. Lovely är en kändisdoft som sticker ut eftersom den först och främst är en lyckad parfym.

Det spetsiga ansiktet bakom har blivit sekundärt. Snygg doftsammansättning, rätt intensitet, fin flaska. Och det går inte att lämna hemmet utan att sniffa den i luften. Visuellt är det här en uppvisningsmatch från början till slut — vackert söndertrasad arkitektur, underjordiska grottor och fallfärdiga herrgårdar har återskapats med knäckande fingertoppskänsla. Men Gears of War är inte bara årets tveklöst snyggaste äventyr, det bygger också på intelligenta och nyskapande spelmoment.

På sikt kommer det att förändra sin genre. Det kanske låter förenklat, men i grund och botten är jag övertygad om att det är den pinsamma sanningen: Svenskar älskar att följa med i trender och vara trendiga. Det spelar inte så stor roll vad trenden handlar om, det viktiga är det ekonomiska system som uppstår kring trendspanande. Och då pratar jag inte om några trendanalyserande Faith Popcornkopior, utan om det faktum att det finns priviligierade rika och problemgrupper fattiga även inom trendkoll.

För ungefär femton år sedan satt jag i Borås och läste det brittiska trendmagasinet The Face. Jag och mina kompisar försökte ständigt lista ut hur redaktionen gick klädda. Det kunde ju inte vara så enkelt att de hade på sig ungefär det som syntes i tidningen, eller kanske — hemska tanke! Idén var att vad som trycktes i The Face och nådde oss i Borås redan var daterat på något sätt. Vilken klichébild av den svenska trendigheten vi var, ständigt fixerade vid ett trendernas Shangri-La, någon annanstans, ett mytiskt Utomlands.

Men tillbaka till de priviligierade och problembarnen. Alla som har läst lite sociologi eller kultursidor i allmänhet har kommit i kontakt med den franske sociologen Pierre Bourdieu, eller åtminstone hört talas om hans teori om kulturellt kapital. Hans beskrivning av hur mode fungerar kan enkelt förklaras som ett slags katt och råtta-lek mellan klasserna.

Överklassen går vidare till något nytt så fort de lägre klasserna har anammat vissa klädesplagg, vilket är samma sak som att de har förlorat sin status. Mode är en sorts statusdriven ekonomi. Med den skillnaden att det inte nödvändigtvis är överklassen som är trendledande, utan mer en pseudoakademisk medelklass. Där ingår folk som jag själv, andra journalister och skribenter, krönikörer, reklammakare och pr-personer.

Kort sagt, alla vi som försörjer oss på att kunna peka ut vad som är hippt eller inte. Vi som vinner status genom att ständigt försöka vara ett eller ofta flera steg före vad alla andra tycker är coolt. Det har skapat en situation som är rätt absurd. Nu för tiden har det blivit viktigare att nämna ett fenomen före någon annan än att skriva eller säga något vettigt om det. Det är också viktigare att överge en sjunkande trend än att följa sin egen smak.

För ens smak kan helt plötsligt vara fel. Inget behöver mer förklaringar och teorier än åsikten att Chicks On Speed fortfarande är coola, för att ta ett övertydligt exempel. Förklaringar är bara nödvändiga när man vid första anblicken verkar ha fel.

Någonstans föds också möjligheten att ha den totalkoll som svenskar ofta har. För en slående sak med vår trendighet är den allround-koll som många personer utvecklar.

Det är inte nog att veta att Olivier Theyskens är ny chefsdesigner på Nina Ricci. Om man har koll, då känner man till allt, med tonvikt på känner till.

Det är ett slags trendernas renässansideal. Det som sedan skiljer agnarna från vetet i trendhierarkin är inte vem som kan nämna flest hippa företeelser i takt med ett kuduro-beat, utan just förmågan att kunna förklara varför något som är fel egentligen är rätt, eller kommer att bli det. De personer som bara kan rapa upp en hipphetens checklista är slavar under krafter de själva inte kan påverka, bara följa. Och en follower är aldrig i hierarkins topp, hur hipp personen än är.

Den här hösten har jag fått känslan av att idén om Sverige som trendernas förlovade land nått oanade nivåer. Likt en superdator i en science fiction-film som blir medveten om sin egen existens verkade det som om alla började diskutera hur mycket mer trendigt det var i Sverige än utomlands. Det är en märklig insikt för ett land som gjort det till sin uppgift att samla in och destillera världens hipphet till en liten kopp kaffe som man kan sörpla i sig någonstans vid Hornstull.

Hade trendernas Shangri-La helt plötsligt flyttat hit? Svaret på den frågan är kanske inte helt tydlig. Backa tio år och allt som kom från Sverige var Ace of Base. Kan det vara så att Sverige lärt sig exportera inte bara kunskapen att kopiera trender, utan även förmågan att omsätta dem till något som faktiskt är bra på riktigt? Vi är det lilla glasögonprydda adoptivbarnet som vill hänga med klassens tuffaste — USA och Storbritannien, Frankrike och Japan — och ser till att vara utrustade med alla Donkey Kongs på marknaden och Nikes med blinkande lampor under hälarna.

Det känns som produkten av talets boom av livsstilsmagasin och deras gadget-sidor, streetwear-reportage sida vid sida med haute couture, japanska leksaker, Shiseidokrämer och recensioner av Fischerspooner. Jag är väldigt förtjust i Nörden. Koll på ett område, koll inom något man känner passionerat för, vare sig det är kinkysex, frimärken, Gunne Sax-klänningar eller folkrock.

Men det är också en av anledningarna till att det som fenomen börjar devalvera, det börjar bli möjligt att just köpa sig koll. Olsentvillingarna har personliga stylister som klär på dem varje gång de ska till Starbucks och handla kaffe. De är små ledtrådar till samtiden och effekter av ekonomi, politik, krig, fred, klimat, historia. Fast jag tycker det är lika intressant draget till sin spets, när en hel generation ställer sig bakom gud-i-brallan-byxan, pannbandet, bilhandsken, neonfärgen.

Och roligt att leka med. Den delaktigheten måste bevisas om och om igen. Det kan nästan sägas sitta i generna för det har ju inget med vårt lands position i dag att göra. Vi är själva definitionen av nouveau riche. Vi är beredda att ha på oss kläder som inte passar vår kropp eller vår smak, äta helt nya saker till frukost, skaffa nya träningsvanor, familjemodeller och köpa digitaltvboxar.

Vi är den perfekta testmarknaden, och vi är stolta över det. Precis som bögar saknar vi ett gott självförtroende och är redo att ständigt bevisa hur duktigt trendiga vi är och göra lite vad som helst för företagen som uppskattar och gillar oss. Det har vi gjort sedan husförhörens dagar.

Vi bögar vet ju att det ofta är tvärtom och på vissa publikationer, till exempel Bon, tror jag bara två, tre av de inblandade ligger. I dag är det ju så mycket lättare att ladda ner det man vill ha eller läsa om det på nätet. Och så frodas så många subkulturer på en gång. Det är förvirrande för svenskar som gärna vill peka på något nytt och sedan tävla om att vara den första som dödförklarar det.

Se elektro och blogg. Hur mycket jag än försöker att bryta mig ur den svenska smakhierarkien så går det inte riktigt. Jag borde för jag är så dålig på att ha koll på mode och musik. Jag är nog dålig på att ha koll på böcker också. Mitt förhållande till trender präglas bara av misslyckande. Vi gör alla internationella trender på ett specifikt svenskt sätt och i Sverige ser man nästan aldrig de mest extrema manifestationerna av en trend.

Vi uppfattas lätt som att vi ser likadana ut allihopa, men själva ser vi nyansskillnaderna och placerar lätt in varandra i trendhierarkin. Det hela är mer subtilt än i många andra länder. Det Sverige som byggdes upp under förra seklet och som vi identifierar oss med ville ju vara lite modernare, lite mer funktionellt och rationellt än andra samhällen.

När jag berättar att människor på konst- och designscenen i exempelvis Polen är otroligt mycket mer trendiga och medvetna än vi, blir svenskar enormt förolämpade. Vi tar trender på allvar, för vi tar allvarligt på saker generellt — vi leker för lite och är för rädda att göra bort oss.

Men självklart skall man inte göra sig till slav. De har ingen egen tolkning av trenden, ingen klass. Dessutom har den här totalkommersiella synen på trender som Ebba von Sydow och Sofi Fahrman representerar börjat förväxlas med stil och mode på allvar.

Det är tragik på hög nivå. Jag har aldrig blivit intalad att det är något fult eller syndigt, snarare att det är viktigt.

Samtidigt är svenskar världens mest beresta folk, vi är kunniga i språk och öppna för nya intryck. Detta kan låta som en paradox, men som folk och nation är vi extremt progressiva och sekulariserade — samtidigt som vi hela tiden söker det nya, så söker vi det som kollektiv. Vi har kommit såpass långt i välfärden att vi har råd att ägna oss åt självutveckling och självförverkligande.

Resultatet blir att vi är öppna och nytänkande. Trender är inte ett hot, utan en möjlighet till njutning och utveckling. Det är allt som behövs för att skapa en tipping point. Eftersom vi är så få i Sverige, så föds det inte tankebredd. Vi är så inavlade i vår mediekonsumtion att en trend sprider sig på några få röda. Båda sakerna är en chimär, men vi projicerar våra egna rädslor och behov av att känna oss viktiga. Samtidigt spelar det på människors vilja att kunna begripa och förstå världen, samt att ha kompetensen att fatta kloka beslut.

Fast distans är också tråkigt, såklart. Det är mycket roligare att hänge sig. Men bra reklam speglar inte bara kulturen och samtiden, den är med och skapar den. Det är det som gör reklam så jäkla roligt. Därför använder jag mina trendkunskaper till att förutspå framtiden, för att aktivt kunna vara med och påverka den.

Men det skulle innebära att med ökande klassklyftor skulle behovet av trender bli mindre. Det resonemanget tycks inte hålla. Så det har förmodligen med utbildning att göra. Vissa mer noggrant och utstuderat än andra. Danskar verkar mer intresserade av Det Goda Livet, oavsett om det är Gammeldansk eller Days uppdaterade Skagenromantik. Rodeo 36 37 Rodeo En bratbekant som bor i Norge åker till Stockholm för att kolla vad hon ska ha på sig — nästa år.

För mig är trend snarast en symbol för eller ett tecken på en tidsanda. Att ha koll på trender är att förstå sin samtid. Den som tror att hon är helt oberörd av trender är naiv och den som inte har redskapen att orientera sig saknar en bit i sin verklighetsuppfattning.

Tid, kunskap och analysförmåga ger status i ett kunskapssamhälle. Man framstår som överlägsen på landsbygden. Andra kanske skulle säga att trenderna tar upp utrymme som skulle fyllas med förmågan att tyda moln, Heidenstamverser eller kunskap om kofösning.

Jag tycker de kunskaperna är utbytbara eller googlingsbara. Men jag har specialiserat mig. Man kan inte ha tillräckligt bra koll på allt. Jag har spolat kollen på dansmusik och litteratur, till exempel. Att följa med i debatten vilken den än må vara, att veta vad som diskuteras och varför det diskuteras, och att veta vilka de som deltar i diskussionen är och vad de står för. Personligen tycker jag verkligen om känslan att vara kunnig inom ett område.

Andra kanske skiter i vad jag eventuellt kan om amerikansk talssoul eller italienska talsparfymer, men det känns bra för mig, det är härligt! Tidningen Odd at Large är kanske ett uttjatat exempel, men de gick ut så jävla hårt med att de skulle stå för nåt nytt och snällare än det vi gjorde på exempelvis Pop och Bibel.

I somras satte jag mig och läste mer noga och jag tycker det är exakt samma sak — Martin Margiela, den här månaden gillar vi inte Wes Anderson, interna rundabordssamtal om mode, en tongue-in-cheekattityd till goter, you name it. Däremot är min erfarenhet att det ofta finns en skitjobbig ängslighet och arrogans hos människor som anser sig ha bättre eller mer högstående koll, och att många har jättesvårt att gå utanför sina egna ramar.

Jag har länge känt ett behov av att inte vara alltför uppdaterad på svenska bloggar och popkulturtidningar, jag upplever dem som hämmande mentalt. Fast på ett tvärtemotaktigt sätt, vilket kan vara rätt jobbigt. Det kanske är barnsligt, men jag tycker fortfarande om att känna att jag är ensam om att tycka någonting. Något år senare gillade alla R Kelly.

Sedan dess orkar jag knappt lyssna på honom. Vi tog till oss nya klubbkulturer som hip hop, house och techno relativt snabbt. Tidningen i-D kom hit och gjorde ett reportage om Nordik Beat och den hippa, svenska scenen. Han skildrade gogogruppen Trouble Funks spelning på Ritz, som var den hetaste biljetten i stan: I Stockholm hade de och alla var på Ritz.

Exakt samma slags människor gick dit. Lägstanivån är väldigt hög. Men när det gäller vissa trender, till exempel sommarens vurm för balearic beats, inskränker sig trenden till vänstra hörnet av Vita baren på Spy Bar. Svenskarna har blivit så hippa att många trender inte tycks ha någon förebild utomlands.

Själv ser jag ingen skillnad mellan koll och kunskap. Det är ganska absurt. Det finns så mycket kulturella produkter och tendenser att inget kan anses vara trendernas epicentrum. En är ekonomisk, vi har råd att ägna oss åt trender. Vi har råd att resa mycket och snappa upp vad som pågår i övriga världen. Men det viktigaste tror jag är vår relativt odramatiska historia de senaste, säg, hundra åren.

Eftersom vi inte varit direkt hotade eller ockuperade har vi inte som till exempel Finland tvingats jobba på att utveckla en egen nationell identitet. Inte heller har vi någon som helst integritet att försvara.

Det har gjort oss relativt identitetslösa och historielösa, vilket är en utmärkt grogrund om man ska intressera sig för trender. Titta på hur exempelvis GI-trenden har slagit igenom stort över hela landet. Till och med i norrländska byar äter man numera fullkornspasta och bulgurvete. Men man måste ha kunskaper i ett ämne för att kunna ha koll på riktigt. Många hangers-on lyssnar slaviskt på den som anses ha koll, och sen kan de ordagrant anamma vad personen har sagt och låtsas att de har koll själva.

Titta bara på bloggosfären där exakt samma Vanity Fair- eller New Yorker-artiklar citeras på blogg efter blogg. Och alla beter sig som om de var de enda i hela universum som läser de här tidningarna. De som verkligen har koll på riktigt har ju det just för att de har kunskaper som efterföljarna saknar och inte orkar lära sig.

Nyfikenhet, omvärldsorientering, engagemang — om än för en kort tid — och coolhet, om det görs på rätt sätt. Ängslighet, brist på originalitet, urholkning av verkliga kunskaper.

Samt en viss leda. Till slut finns det ingenting kvar som gäller längre, och det är då man måste börja hylla musicerande japanska krukmakare eller motsvarande. Men det är min skyldighet att ha åtminstone en viss koll på dem när jag har det yrke jag har. Alla trender har dessutom en bakomliggande orsak, och det är den som intresserar mig.

Att vi slår fast Sverige som hippland beror på att vi saknar samma djupkoll på andra länders kultur och smak. Det är ju vi själva som definierar vad vi anser är trendigt, uppfattningarna blir lätt egocentriska. Men visst känns Danmark som norra Mississippi härifrån. Vilket förbättrar och förenklar relationer människor emellan.

Dock med den skillnaden att förståelsen och acceptansen för folks olika smaker är mycket större i dag. Vilket är väldigt trevligt. Å andra sidan kan det bli som med anorexi. En farlig fixering vid något i grunden oviktigt. Och det gäller kebabpizza också.

Litteraturkritiker och redaktör på DN, tidigare biträdande kulturchef på GP. Frilansjournalist och redaktör för tidskriften Slut. Ingick tidigare i redaktionen för Mana, och arbetade som reporter på P1. Designer med egna klädmärket So last season, dessutom stylist och tidigare moderedaktör på Nöjesguiden.

Frilansjournalist på bland annat Expressens kultur- och ledarsidor. Har även välläst blogg på isobelsverkstad. Generaldirektör Svenska institutet, tidigare bland annat Sveriges generalkonsul i New York och chefredaktör för Expressen.

Malmsten var med och startade både Pop och Bibel, där Ben Saad också var moderedaktör. Svenskar är väldigt bra på att dela filer med varandra, vilket artiklar i bland annat Vanity Fair och Wired har uppmärksammat.

Om Pirate Bay har sina skuggsidor, har Rasmus Fleischer den ideologiska uppbackningen och det intellektuella förhållningssättet. Både på sin blogg Copyriot, som frilansjournalist, på Piratbyrån och numera även som doktorand på Södertörns högskola, driver han sina resonemang kring upphovsrätt och politik.

Mycket av det jag sysslar med har ingen direkt koppling till en plats. Piratbyrån har till exempel inget kontor, utan koordineras genom ett kontinuerligt samtal i chatkanaler, där det spelar föga roll om en person befinner sig i Malmö, en i Jerusalem och en annan i Cluj, till exempel.

Som enskild person är däremot plats viktigt, olika städer främjar olika sätt att tänka. Infall på flygplatser och frågor som får en att förstå hur det man försökte säga egentligen är både svårare och enklare. Allt eller alla behöver inte lyckas internationellt eller ens nationellt, jag tror att även högst lokala fenomen är viktiga. Men så finns det saker som aldrig kommer att lyfta så länge de koncipieras inom den svenska horisonten. Samtidigt är den på sitt sätt unikt skandinavisk, utan direkta motsvarigheter i resten av världen.

Farväl Falkenberg och Josef Fares syntes plötsligt på de fina festivalerna, och blåste lite liv i den ganska sorgsna svenska filmbranschen. Till exempel som med Josef Fares film Zozo, där vi filmade ett par månader i Beirut vilket var roligt. Men egentligen är jag en hemmakatt.

Kreativitet är ett lagarbete men vi vill gärna sitta ensamma på kammaren och knåpa. Men de står inte i vägen Johannes Anyurus poesi, den lyser för sig själv oavsett alla smått exotiserande epitet. Kanske svåröversatt, men också internationell. Kycklingfötter har aldrig sett så bra ut, och efter samarbeten med Karl Lagerfeld och investeringar från näringslivet är gången till internationell karriär så välkrattad den kan bli.

Under hösten har regissören Jesper Ganslandt pendlat mellan festivalsuccér i Venedig, Toronto och Aten, nu befinner han sig i exil på okänd ort för att skriva på nästa projekt. Året som gått har hon mest ägnat åt att skaffa sig massor av fans i England och USA — både som förband till The Concretes och på egna turnéer.

Och hem också för den delen, de är redan favoriter hos den internationella formmaffian. Gammafon gör spel åt barnen som satt framför datorn redan innan de kunde tala. De är många nu för tiden. Jens Jonssons bildspråk var inte riktigt så som det brukar vara i svensk tv. Eller någon annan tv heller, för den delen. Tillsammans med framgångsrika kortfilmer som älskas på alla filmfestivaler värda namnet, har han ett cv värdigt en långfilm.

Här hemma eller var som helst. Det är väl dags att han får göra den? Förutom att Jonas Karlsson är en av landets främsta skådespelare har vi inte så många argument. Men det är något i hans närvaro på duken, förmågan att med bara en blick förmedla allt som behöver sägas, som vi tror skulle göra sig väldigt bra på andra sidan Atlanten också. Frågan är bara om han är så sugen på att flytta dit?

Jonas Hassen Khemiri har inga mordhistorier i sina böcker, men hans ordlekar borde få ett eget bord i världens bokhandlar. När han teamar upp med Andreas Larsson, vår internationellt just nu hårdast arbetande unga modefotograf, och plåtar killar kan man som medlem av det täcka könet uppleva något som närmast kan beskrivas som penisavund.

Under året har det sett likadant ut över hela Europa. The Knifes framgångar är lika mycket ett resultat av egensinnig technopop som en kompromisslös inställning till musikbranschen. Promotionarbetet sköter sig självt, genom tusentals fans på mp3-bloggar världen över.

Liksom att ordet inte längre riktigt för tanken till finnar, utan till hårt, sparsmakat och bärbart mode. Det om något är ett bevis på företagets framgång. Med butiker i Europa, smygande succé i New York och en halv kontinent i smala jeans borde vägen till modevärldens finrum ligga öppen. Just det svenska arvet är något som jag med tiden, och genom att jobba alltmer internationellt, har upptäckt att vi verkligen har. Utomlands är kunden van att betala för annorlunda design och högklassiga material.

I övrigt är den internationella konsumenten också oerhört intresserad av en designers historia och filosofi, vilket gör att man måste arbeta extra hårt med att profilera sig. I Sverige eller någon annanstans. Gammalt hantverk och rymdålder i kombinationer som får luttrade internationella modejournalister att ramla av stolen i förtjusning.

Hennes intrikata handstickade skapelser är konst som måste bäras på kroppen. Om så bara för att de är så vackra. Vet inte exakt vad det beror på, men det känns som om man genast får en mer neutral plattform att stå på. Nästan ingen vet vem jag är, vad jag har för bakgrund och vilka kontakter jag har. Därför är det kläderna de ser, inte allt runt omkring. När jag behöver tid att tänka över hur jag ska gå vidare, verkar folk i den internationella modebranschen ha svårare att förstå att jag inte vill bli stjärna över en natt.

Det var skräck, men det var liksom bra också. Lika mycket som Wallanders Ystad tilltalar amerikaner och tyskar har Blackeberg potential som ett exotiskt resmål för folk som gillar svart nagellack.

Nu turnerar göteborgskvintetten på båda sidor Atlanten och bryr sig inte så mycket om hur deras aviga rock tas emot på hemmaplan.

Kan mycket väl vara framtidens melodi. SE drottning, på egen hand är hon den mest inspirerande klubbpersonlighet vi haft sedan La Camilla. Så överraskande, nästan chockerande bra. Michael Marcimain borde egentligen låsas in i Sverige, och fortsätta ge oss serier att minnas. Men det vore ju tyvärr en aning egoistiskt. Sex år senare har det blivit fyra butiker i Sverige, men framför allt utgör Weekendfolket kärnan i ett jeansföretag som omsätter över 90 miljoner årligen och blivit en självklarhet på hipsterrövar från Lower East Side via Brick Lane till Berlins Hackescher Markt.

Cheap Monday-sagan har bara börjat. Att det inte nödvändigtvis måste referera till designtrions rymdgotiga kläder är en annan sak — poängen är att om man tycker svenskt måste innebära, eh, blonda färger och simpla former, blir man väldigt förvirrad av Nakkna.

Och det är förstås bara bra. Nu vill vi att Tuva Novotny tar steget till de stora sammanhangen. Framför allt deras rörliga bilder sticker ut. Hennes eleganta version av boho detta förtappade ord borde onekligen tilltala både amerikanska tältdamer och deras döttrar.

En av de mest framgångsrika låtskrivarna från Murlynstallet är Nina Woodford, som efter att ha snickrat hits till Christina Milian är en av dem som valts ut av Britney Spears för att skriva musik till hennes kommande skiva. STUDIO Med fans som norskdiscokungen Lindstrøm och en succéartad londonspelning i bagaget blev Studio en av den svenska klubbhöstens mest omtalade liveakter. Deras fusion av glimrande manchesterpop och modernt slöa houserytmer gör det utlovade våralbumet till ett av nästa års mest emotsedda.

Kompisarna i stockholmsbandet The Works spelar också vackert hemvävd rock med rötterna i talet — men de sjunger på engelska. De har redan tackat nej till både förbandsturnéer med Ryan Adams och åtskilliga bud från amerikanska bolag, för att istället koncentrera sig på inspelningen av nya albumet som släpps i vår.

De har påståtts vara ett inhemskt fenomen, obegripliga för alla som inte växt upp med den svenska indiescenens referenser. Välklätt utan att bli tråkigt, ungdomligt och med roliga detaljer utan att bli barnsligt. Nu väntar vi på att Carin gör samma sak i hela Europa. Likaså sådant som kan härledas till gamla traditioner. Med sina högklackade träskor med kurbitsblommor lyckas Åsa Westerlund dock med konststycket att leka med nationella symboler utan att det blir kitsch. I samma stund som en paparazzifotograf lyckas plåta dem på Kate Moss fötter kan nästa Ugg-boot vara ett faktum.

Där vännerna i The Knife ofta dragit åt det mörka och förborgade, är Jenny Wilson en lika egensinnig popstjärna men av mer klassiska mått. I vår turnerar hon i Australien och gör klart sin nya skiva.

Det betyder att jag ju måste vända mig utanför Sveriges gränser även om jag egentligen inte är så sugen på att resa i från min familj särskilt ofta. Fast egentligen tänker jag aldrig så. Jag inser däremot, när jag läser mina mail, att många människor runt om i världen tycker mycket om det jag gör. Det gör mig påmind om att det vore fel att bara arbeta på hemmaplan. Mer feminism mår hela världen bra av. Den remixades av Erol Alkan och blev massiv på londonklubbarna, och efter tiden som producent för bland annat The Concretes börjar ryktet om Yttlingsoundet på allvar spridas utanför Sveriges gränser.

I den västra av världar glittrar julen alltid mer. Superstudio Skjorta 1 Sedan har vi odlat ekologisk bomull i Cañetedalen, en bördig dalgång i södra Peru som redan under Paracaskulturen, för 2 år sedan, var berömd för sin bomull. Nu kan vi erbjuda denna historiska, och helt ekologiskt framställda, bomullssort i form av kläder och hemtextilier — levererade direkt till dig.

Så perfekt, men samtidigt ganska opersonlig. Lika långt från, säg, Cassies tunna svajande som från de melismatokiga Whitney- och Mariahklonerna på American Idol. Ciara sjunger lite som en maskin, och det passar hennes musik väldigt bra.

Man vill lyssna på den tio gånger i rad. Sedan kan man, förslagsvis, lyssna på Gwen Stefani. JAY-Z Kingdom Come Universal Vi har alltid gillat när rappare kallar sig för kungar, delvis eftersom vi vet att samhället i stort inte skulle hålla med. Det gör att vi kan lyssna på dem och tänka: Men när Jay-Z under bombastiska former gick i pension som rappare för tre år sedan, var det för att bli vd för ett av världens största skivbolag.

När han nu gör comeback måste han alltså fråga sig själv: Kanske bara för att piffa upp Def Jams årsredovisning lite, göra aktieägarna glada? Det har ju inte gått så bra för bolaget sedan Jigga tog över vilket inte nödvändigtvis är relaterat.

Alla svarade samma sak: Jarvis är inte bara en av få brittiska popstjärnor som överlevt talet med värdigheten i behåll, han är antagligen den enda som lyckas skriva låtar om enormt stora ämnen — kapitalism, världsförbättring, tyngdlagen — utan att göra bort sig.

Kanske är det hans ödmjuka, geeky utstrålning som gör att vi tolererar Pink Floyd-texter om kvantfysik. Eller så är det bara de snygga melodierna, det glassiga glamrocksoundet, och de fiffigaste stölderna från Dion sedan, well, Pulp.

Det mest enhetliga här är att allt låter vuxet, tillrättalagt och halvtråkigt soulkorrekt. Samtidigt finns det förstås inga dåliga Jay-Z-skivor. Även i sina sämsta stunder är han åtminstone underhållande. Den har typ tvåhundra sådana där perfekta fraser som man vill skriva i ett kaxigt sms till någon man gillar. Men det är något lite muggigt, lätt nostalgiskt över musiken. Nästan alla bra låtar här känns faktiskt som lite sämre versioner av något Jigga gjort tidigare.

Det finns inget som jag känner för att spela tjugo gånger i rad. Det är ett märkligt öde för en av de ettrigaste och mest begåvade rappare som någonsin funnits, men det kanske också är logiskt att mainstreamhiphopen hamnat just där: Jag låter gärna vem som helst övertala mig om att det här är en skitbra skiva. Men sanningen är att i samma stund som jag skrivit klart den här recensionen tänker jag lyssna på nya Lil Wayne och Birdman i stället.

Vemod och mörker har alltid varit viktiga beståndsdelar i såväl disco och chicagohouse som euro, men när det blir dags för dansproducenterna att göra album tenderar de att spåra ur i konceptuella ångestepos. Franska skivbolaget Tigersushis grundare Joakim Bouaziz är lite så. Här finns ett halvdussin sådana fina låtar. Resten är ganska vidrig postrock och demonisk industrisynt. Of Montreal Hissing Fauna, Are you the destroyer?

Men jag vill inte analysera den tanken för länge. Of Montreal är ett anglofilt popband från Texas som sjunger om att lyssna på norska sångerskor på svenska rockfestivaler. Det är där den internationaliserade Pitchforkpopen befinner sig just nu, och jag antar att vi borde njuta av det så länge det varar.

Hissing Fauna är nämligen allt det som är kul med indiepop i dag: Allt vilar på en klassisk, raffinerad känsla för melodier, som om de hårdpluggat Brian Wilson och Ray Davies sedan de var När tiden är inne besöks vi alla. Behnaz Aram I rollerna: Glasögonen, den svarta kostymen, mittbenan, det rödlätta skägget — allt pekar mot Jocke Berg.

Australisk storstadsmiljö är utbytt mot landsbygd. Välbeställd övre medelklass är utbytt mot arbetarklass. Kalla blåtoner är utbytta mot varma jordfärger.

Men på det allra mest elementära sättet är allt exakt detsamma. En på pappret omöjlig kombination där det ena borde ta ut det andra, men som Lawrence på något märkligt sätt inte bara får ihop, utan även lyckas göra något ganska lysande av. Fyra vänner från en australisk byhåla åker ut på fiskehelg och hittar liket efter en mördad aboriginflicka.

Som de givetvis åker direkt till polisen med? Nej, de gör ju liksom inte det. Den uppsvullna kroppen får ligga medan de lugnt fiskar vidare, vilket kommer fram efter hemfärden och leder till motsättningar i den lilla staden.

Lawrence skulle i det läget kunna piska upp både stämningen och konflikterna och lägga ett, bildligt talat, svart-vitt filter över alltihop. Kört hela racet med hus som sätts i brand, folk som släpas efter bilar och hot i mörka natten. Istället gör han en både välbalanserad, värdig och sorgsen film om nationell nedärvd skuld, personlig sorg, könsskillnader och något så oerhört omodernt som vanligt folkvett och humanism.

Inte de närmaste månaderna i alla fall. Den fick mig att inse hur mycket jag verkligen gillar filmer som utspelar sig på filminspelningar, mellan scener, i kostymförråd, framför sminkspeglar. Det är ett av de enklaste greppen som finns för att sudda ut gränsen mellan fiktion och verklighet — vad är filmen och vad är filmen i filmen?

Tyvärr har dessa filmer bara blivit färre på senare år. Hoppet får man som i så många andra fall just nu i stället ställa till tv-serierna. Eller snarare — de presenterar en ny illusion om vad som händer. En närhet de bittert kommer få ångra. Efter att ett amerikanskt forskningslabb hällt en massa gifter i vattnet har ett hiskeligt och snyggt gjort djur — lite som en blandning av ALIEN monstret och en jättemuräna — muterats fram.

Snart sprider det skräck i området och rövar bort familjens yngsta medlem. Men Bong gör det roligare, mer spännande och med en bitskare satirisk grund än sina nutida amerikanska kolleger. Det här är litet steg för mänskligheten, men ett ganska stort steg för Anthony Minghella. Det är också första filmen sedan dess som bygger på ett egenförfattat manus istället för en förlaga. Vilket tyvärr innebär en viss överambition. Minghellas berättelse om Jude Laws framgångsrika arkitekt Will, vars liv på grund av ett inbrott byter riktning, är i sig både intressant och skickligt framförd.

Men Minghella vet inte när han ska sluta, i sin vilja att få med vartenda modernt problemområde — relationer, stadsplanering, klassklyftor, alienation, immigration, och så vidare — tappar han till slut greppet om alltihopa. Wassup Rockers dvd Regi: Där allt till slut enbart blev närgångna våldsamma bilder av limsniffande, tändargasboffande, gruppknullande tonåringar. Missförstå mig rätt, det är vad han alltid gjort, det är vad han gör bäst, men Clark hade kört fast.

Vägen ut blev, högst otippat, en komedi om ett gäng skejtande South Central-punknördar som driver runt på stan. Kanske är det en film som var mer nödvändig för Larry Clark än för resten av oss, men förvånansvärt roligt är det lik förbannat.

Efter Sex and the City är hon tillbaka helt utan tyglar. Den andre är Sam Fisher, som jämfört med sin japanske kollega alltid framstått som platt och ointressant.

Sam har rakat av sig håret, hans dotter har dött i bilolycka och hans livsglädje med henne. Och plötsligt bryr jag mig om honom. När Montreal-studion äntligen fick ett lyckat manus att arbeta med känns det som om en hel del uppdämd frustration släppte. Det här är ett rakt igenom strålande äventyr som bjuder på några av årets mest minnesvärda spelscener. Istället tillhörde den plattformsmaskotarna.

Mario och Sonic hade blivit frontfigurer för Nintendo respektive Sega, men det växande Playstation-formatet saknade fortfarande ett attitydfriskt däggdjur att trycka på kartonger och tidningsomslag. Lösningen hette Crash Bandicoot, en skelande gnagare och huvudrollsinnehavare i ett okomplicerat men underhållande plattformsäventyr med samma namn. Alla spelproducenter värda namnet är stillsamma japaner eller medietränade amerikaner med välstrukna chinos.

Undantaget är Tomonobu Itagaki, en långhårig, kedjerökande man som aldrig tar av sig solglasögonen och har luktat billig whiskey varje gång jag träffat honom. För ett par månader sedan tvingade Itagaki en journalist vars frågor han inte uppskattade att döpa sin artikel till Bad Question Interview för att han skulle få publicera den. Det blir flera stora avslöjanden. Historier från Melodifestivalen och från våra spelningar. Alla underbara möten med er fans. Vi gör det här för er!

En av de tyngsta grejerna är att det är författaren pascalengman som vi älskar, som skriver boken. Utan dig, ingen bok. En kan ju tro att jag ska behöva jobba till midnatt för att hinna bli klar med att lämna över åtta En kan ju tro att jag ska behöva jobba till midnatt för att hinna bli klar med att lämna över åtta års arbete.

Men sanningen är den att jag inte ens haft något att göra sista dagarna på jobbet! Hjälpt kollegor med att renskriva saker, tömma alla inkorgar, städa ur köket Det om något mina vänner är en jävligt välplanerad överlämning.

Har aldrig känt mig så trygg med att lämna något som nu. På ett år har vi dubblat personalstyrkan. Från sex till tolv personer. Bara senaste veckan har jag haft äran att rekrytera FYRA nya stjärnor som börjar till hösten. Vi har fått revidera säljmålen flera gånger för att vi har nått dem alldeles för tidigt. Vi har fått alla projekt vi sökt och har nu ansökningsstopp. Vi ryms inte ens fler på vårt NYA kontor som alldeles nyss ekade av utrymme. Så stolt över allt vi lyckas skapa tillsammans, varje dag.

Och jag ser SÅ mkt fram emot att få följa det utifrån ett tag nu! Sitter kvar som ordförande under föräldraledigheten så försvinner inte helt. Stjärnan på bild nr två, kickanwicksell, tar över kommunikationsansvaret på Make Equal under min föräldraledighet.

Jag älskar verkligen alla som jobbar på Make Equal. Kommer sakna ihjäl mig. Jag slutar tidigt, går in i en soffbutik, kollar soffbord och andas ut.

Under det senaste året har allt fallit på plats. Världens viktigaste bok alltviintepratarom blev klar och tog Sverige med storm. Kommer hem till ett färdigpackat hem och möts av min stora kärlek som köpt en semesterpresent. Jag öppnar paketet och ser ordet YES. Det sammanfattar ju allt! Hon tycker att jag är dötråkig som bara jobbar.

Kör nyhetsmorgon i morgon och det kan bli riktigt intressant. Det är ett av budskapen Det är ett av budskapen i Ett dockhem 2, en fristående fortsättning på Ibsens klassiker som sätts upp på Stadsteatern. Där möts giganterna Helena Bergström och Marie Göranzon som gästar mig i morgon. Tillsammans med sin fru Karin har han skrivit en ny bok i serien Wingårds villor. Ni har också chansen att ställa frågor om era egna projekt, verandor, attefallare eller kanske en tillbyggnad, direkt till Gert.

Just nu pågår en rättegång i Sundsvalls tingsrätt där en man har lurat 16 kvinnor på miljonbelopp via dejtingappar som Tinder och Badoo. Vi träffar kvinnan som råkade ut för en romantisk bedragare. Det är ens uppgift som förälder att göra dem flygfärdiga, men samtidigt är det en ny fas i livet som uppmanar till bokslut både över en tid som aldrig kommer tillbaka, och över det egna moderskapet.

Linda Skugge fångar detta både smärtsamma och vackra i sin nya bok. Det här är Apollo. För två år sen började han skriva på en bok om sitt liv.

Titt som tätt skickade han texter till mig att läsa och reagera på. Och jag kände och tyckte och och vi pratade. Ibland körde han fast och ibland hörde jag inget på flera veckor, då hade han nåt slags flow.

En gång skickade han en text från när han bara var typ år. Om att åldras men också om att inte bli accepterad flamboyant. När jag läste den texten grät jag. Jag har fått äran att stå bredvid och se Apollos bok, likt ett foster växa i honom. Jag har fått texter huller om buller men så för ett par veckor sedan förlöste han bebisen. Nu är den klar sa han och i min inkorg låg alltsammans; redigerat, friserat, utvalt och bortvalt men framförallt - i rätt ordning.

Jag streckläste den och ville aldrig komma ur hans värld. Det är en underbar bok och om ett par veckor släpps den. Lycka till min fina vän. Velkommen til gudstjeneste kl Vi gleder oss til å høre eottosen tale over temaet "Hvorfor skriver ikke Gud på himmelen?

Det blir 2 søndagsskolegrupper, lovsang og nattverd. Mat og prat etterpå. Äntligen jag har det. En bok som är värt att läsa. Anders Eriksson sjufaldig världmästaren. Finally I got it. This I have been hunting all over. Kenneth big thanks for you. Vihdoin sain käsiini kirjan jota olen etsinyt. Kiitos Kenneth bernaracing anderserikssonracing I dag hadde vi en liten mini julefeiring med min søster og familien så vi fikk pakket opp noen gaver. Evelyn fikk denne flotte boken, Feiling.

Kos å lese sammen og se hvor mye Evelyn har lært på de få mnd på skolen. En bok som åpner for gode samtaler og refleksjoner med barna. Ny favoritt hos liten Ny favoritt hos liten og stor feiling lykkeogwhilmer julen fremsnakk handlegaten.

Eg veit ikkje heilt kva eg skal seie, fordi det føles for privat, og det blir feil å tenke at det er for privat å anbefale denne når det ikkje er mi bok. Eg har aldri møtt forfattaren.

Ingenting av det som skjer i denne boka liknar mitt liv eller mine tankar eller mine kjensler. Kvifor er det då slik Kvifor er det då slik at det å seie «les denne boka» kjennes så utleverande? Du veit korleis mange bøker liksom syg deg inn, med språket, men berre liksom, for du føler deg manipulert og blir irritert og kjenner at det faen ikkje held. Her er det ikkje på liksom.

Sitter just nu och skriver de sista kapitlen på min nästa bok som släpps i höst. Deadline är på tisdag. Det har blivit fler än 25 böcker sen min första och det är roligare än någonsin att skriva. Jag skriver om de ämnen jag är intresserad av och får lära mig så mycket om de senaste rönen om näringslära.

Undrar om ngn har denna bok som jag kan få köpa? Under a blue sky, by the ocean. In the Swedish west coast archipelago though, not in a seaside town in Delaware. Har ni läst något av henne? Vackert formulerad och insiktsfull chicklit med intelligent skärpa och härliga film- och litteraturreferenser. Just denna bok, som är alldeles nysläppt, är den tredje delen i serien om en brokig familj.

De tidigare delarna Love walked in och Belong to me rekommenderas varmt också. Jag njuter så av denna läsning! Vad läser ni just nu? Jag har bara två böcker igång denna och en ljudbok och bara en på lut sen.

Behöver fylla på TBR-högen hemma! Och lägga en ny beställning till biblioteket, en av mina favoritsysselsättningar Ved å kjøpe bilder fra noen av Norges ledende fotokunstnere til gode priser, kan man samtidig bidra til produksjonen av en viktig bok, som vil belyse en del av Norges uskrevne fotokunsthistorie. Tonje Bøe Birkeland, Character V Bertha Bolette Boyd , tonjeart fotogalleriet oslo photography photographyart contemporaryphotography artcollecting thecharacters characterfive jhomolharitrek himalayas hiking mountaineering mountains.

Pappersstäderna paper Towns är en bok som har många mysterier att lösa. Quentin och Margo är grannar och har känt varandra länge. Men en natt kom dem väldigt nära varandra och gjorde många saker tillsammans som att tex raka av en klasskamrat ögonbryn.

Men helt plötslig försvinner Margo Men helt plötslig försvinner Margo och ingen vet vart hon är och det är Quentin uppgift att hitta henne Det må vara strategiskt osmart av mig att tipsa om en nyutkommen pocketbok när Bakom din rygg släpptes för en månad sedan, men det kan inte hjälpas.

Du som har följt mig ett tag vet att jag älskar att både skriva och läsa spännande böcker och att jag gärna tipsar om dem. En bra läsupplevelse är En bra läsupplevelse är till för att delas. I Portugal läste jag av Niklas Natt och Dag. Jag skulle kunna använda ord som bestialisk, vedervärdig och fasansfull, för det är den, men den är så välskriven och spännande att jag ändå vågade läsa vidare.

Ibland fick jag kippa efter luft. Det vände sig i magen, musklerna spände sig och hjärtat slog snabbare. Bara en sida till. Plötsligt var den slut och lämnade ett tomrum efter sig. Jag kan bara gissa hur gedigen research som har krävts och hur omfattande arbete som ligger bakom den här berättelsen som utspelar sig i Stockholm Googla handlingen om du vill veta mer.

De beväpnade pakistanska poliserna kommer in i bussen med sina gevär i händerna och skriker - passport, passport. En hazare pojke på flykt från afghanistan, sitter på sätet brevid sin bror. Blodet rusar runt i kroppen och hjärtat slår hårt i hans bröst, han har aldrig varit så rädd.. Samma dag många mil därifrån. En svensk medelålders kvinna sitter den dagen på sin fina häst, som bär henne genom den vackra bokskogen.

Solen skiner, vädret är underbart och fåglarna kvittrar. Hon tänker, lugnet är påtagligt, harmoni med naturen. Vad kan vara bättre än det här? Två personer från helt skilda världar. Mitt möte med Abolfazl. En bok om våra möten, riktiga händelser, tagna ur det verkliga livet. En fantastisk kvinna som aldrig tvekar att öppna sitt hjärta för andra människor! Hon har skrivit denna bok om mötet med Abolfazl. Riktiga händelser, tagna ur det verkliga livet och kulturkrockarna som hör där till.

Hon skrev boken för att berätta deras historia. För att inspirera andra att se förbi sina fördomar. Helt ärligt, en väldigt bra och gripande bok som är genuint svårt att släppa tills du läst klart!

Lyssna på en del av deras historia på deras radio inslag: Bästa pris finnes på Solentro: Vi har även singel-elefant och bulldog-krok, som vi lagt ut på Louis Vuitton bok som vi säljer även den! Flax farfar är ingen vanlig farfar, han är Rekordfarfar. Allt farfar gör ska bli rekord. Det ska gå snabbast eller långsammast, högst eller lägst, minst eller mest.

Boken börjar med att Flax känner sig förväntansfull där han sitter i klassrummet och tittar ut över skolgården som är alldeles vit av årets första snö.

När första snön kommer har farfar nämligen bestämt sig för att slå pulkarekord. Snökaosrekordet är tokig och rolig och det blir många skratt. Det är en bra bok som gjorde oss glada, en av oss ville att boken aldrig skulle ta slut Illustrationerna är roliga och samspelar bra ihop med texten. Passar både som högläsningsbok och som tystläsningbok. Tack idusforlag för recensionsexemplar! Selma och pappa av Katja Tydén handlar om sjuåriga Selma som tycker om skolan, har en bästis som heter Fia och en pappa som har cancer.

Författaren lyckas verkligen väcka känslor med boken och jag tänker att hon har lyckats fånga barnets Författaren lyckas verkligen väcka känslor med boken och jag tänker att hon har lyckats fånga barnets känslor på ett fint och trovärdigt sätt. Hur Selma hör och förstår mer än föräldrarna tror, hur hon försöker göra rätt så mamma inte ska bli arg, hur hon försöker trösta och att hon själv är ledsen och får ont i bröstet ibland. Fast hur hon också är precis som barn ofta är här och nu och har roligt med sin bästis och leker.

Man brukar säga att barns sorg är randig och det tänker jag stämmer med boken. Oro, ilska och rädsla blandas med glädje och vardag. Selma önskar sig en lekstuga och hennes pappa lovar bygga en. Det blir hans sätt att hålla fast vid något friskt när han kämpar mot sjukdomen. Boken beskriver bra hur det kan vara att ha en förälder som är svårt sjuk, med långa sjukhusbesök, starka mediciner och ledsna, trötta vuxna.

Boken väcker flera barndomsminnen för mig. Första besöket i sommarstugan efter vintern, kissa i det daggvåta gräset istället för på dasset och känslan när man sov över hos en kompis. En riktigt fin bok om ett jobbigt ämne och jag rekommenderar den verkligen.

En kapitelbok med bilder på vissa sidor av Ingrid Flygare som är en favorit. Jag ska läsa den för mina barn och rösten kommer spricka när jag läser. Cancer är en jävla skitsjukdom! Idag börjar min nya bok tryckas i Lettland. Vi har haft ett utmärkt samarbete och jag vill passa på att tacka formgivaren Mikael Engblom, redaktören Charlotta Broady och förlaget som helhet.

Boken innehåller sidor med reportage från 31 vandringsleder och områden i Europa, från norr till söder, väster till öster, välbekanta som mindre kända. Man brukar kalla denna typ av böcker för coffeatable. Vem som uppfunnit den benämningen vet jag inte, men obsolet är den. Jag känner ingen som har ett kaffebord hemma. Hursomhelst, formatet är stort, bilderna stora, men om man tror att det bara är en bläddervänlig bok tror man fel. Jag vill förstås att man ska läsa texten också. Rätt mycket jobb med den faktiskt.

Förstås hoppas jag också att boken ska inspirera många att gå på tur i vår världsdel. Boken finns ute i handeln under april. Kolla gärna i den i närmsta bokhandel om en månad. Dette gleder meg veldig, for nå håper jeg at enda flere av dere har anledning til å kjøpe boken og få glede av den!

Jeg er så glad i denne boken og synes den er så fiiin Noe for enhver smak med andre ord! Gratulerer til turidsb som får en bok tilsendt! Vi har lagt vantarna på några jagärentrojanskmylittlepony muggar som är perfekt kaffekopp-sällskap till Blixtra, spraka, blända!

Kommentera vart du väljer att dricka din kopp kaffe med en bok i sommar så har du chansen att vinna ett Jenny Jägerfeld-paket med mugg och bok. Vi har totalt 6 paket att lotta ut. Tävlingen pågår till den 26 juni. Det är sommarlov och snart åriga Agnes är mest ensam. Det har blivit så, fast hon egentligen inte vet varför. Men så träffar hon Noel nere vid badbryggan och det visar sig att de har en hel del gemensamt, som att inte tycka om vatten.

För vad Agnes inte För vad Agnes inte har berättat för någon är att hon sett en vit läskig skepnad i vattnet vid bryggan , att det är våta fotsteg som verkar förfölja henne och om de mystiska vattenpölarna hon hittar i sitt rum mitt i natten. Någon verkar vilja få kontakt med henne. Men vem och vad vill den henne? En typisk spökhistoria för mellanstadiet, med mystiska spår och kuslig spänning.

Personligen hade jag velat vrida upp tempot något och fått mer bakgrund till det otäcka. Men helt klart en bok som slukas av mellanstadiet. Om ni inte tror på att allt händer av en anledning så lyssna på detta: Jag sitter på mitt stammishak "Tonys" på Hornsgatan och skriver på min bok.

Jag har kommit till kapitlet om "Kungarna av Tylösand" och det är ett riktigt ångestkapitel. Inte minst med tanke på hur jag och Jocke betedde oss mot Rang - Den unge kurden som vi störde oss SÅ mycket på. Vi frös ut honom och betedde oss allmänt illa mot den stackaren. Jag har inte träffat Rang sedan detta och det är nästan 8 år sedan nu. Ofta har jag tänkt på honom men det har aldrig blivit av att ta kontakt.

Vem tror ni inte står i dörröppningen till mitt stammisställe? Fullständigt osannolikt på exakt ALLA sätt! Vi kramas och berättar om våra liv för varann. Vi verkar båda må mycket bättre idag än för 8 år sedan och det är fint.

Han berättar att han bor utanför Barcelona där han öppnat ett Retreat för meditation och yoga. Och jag påpekar det osannolika i att just han nu kommer in på mitt stammisställe.

Han bara ler och säger "Inget konstigt. Det är livet broder. Allt sker av en anledning". Sist men inte minst fick jag även chansen att göra en gottgörelse till honom för hur jag betedde mig i Tylösand. Det var väldigt fint.

Slutar fan aldrig att förvåna.. Själv väntar jag spänt på nästa bok! Den är stadgad för att hålla formen och på insidan finns en innerficka Den är stadgad för att hålla formen och på insidan finns en innerficka för smartphone. Bredden på spännet är 11,5cm och väskans höjd är ca 20cm inkl spänne. Tyget är svart och vitt, dock inte kritvitt. Inget är så skönt som att ha skrivit klart en tjock bok!

Äntligen har jag den stora äran att berätta att den Länk till Bokus i bio! Ett brutalt terrordåd har skakat huvudstaden Ett brutalt terrordåd har skakat huvudstaden och berört Cecilia, precis som alla andra, på djupet. Nio personer har blivit kallblodigt mördade och flera av terroristerna befinner sig fortfarande på fri fot.

Cecilia skriver en ilsken krönika om politikers ansvarslöshet, vilket leder till att hon kommer på kant med både etablissemanget och sin egen familj. Hur mycket får man egentligen säga högt - och är det alltid bra att hålla tyst för att vårda sitt varumärke och inte mista social ställning?

Samtidigt, i ett så kallat utanförskapsområde, är åriga invandrarflickan Leyla hårt påpassad av sina bröder och övriga släkten. Hedern måste bevaras till varje pris. Leyla är bortlovad till en äldre släkting och ska giftas bort till sommaren. Men Leyla vägrar acceptera den tvingande normen.

Hon har blivit förälskad i en svensk pojke och bryter i smyg mot alla regler familjer tvingar henne att leva efter. I och med detta utsätter hon sig för stora risker, så pass allvarliga att hennes liv är i fara. Oväntat korsas Cecilias och Leylas vägar. Båda är kvinnor som följer sitt hjärtas röst, men båda visar sig också vara brickor i ett spel mycket större än de själva till en början förstår.

Oskyldiga liv är på väg att offras och bara Cecilia kan stoppa ännu ett vansinnesdåd. När jag gick i mellanstadiet var jag en bokmal. Jag ville aldrig sova för jag ville bara läsa. Inte för att imponera på kompisar?

Vissa saker sätter sig. Kommer inte ihåg så mkt från den tiden men kommer ihåg det. Vet inte om det var därför men ungefär vid samma tidpunkt slutade jag läsa böcker på det sättet iaf. På senare år har jag knappt haft tid eller ro att läsa. Jag har för första gången på länge fått upp läslusten!! Och därför blir jag överlycklig över det faktum att jag, nästan varje vecka nu för tiden, kommer hem till en bok som någon stjärna skickat till mig. Här är några av de böcker jag fått senaste tiden som jag ska få njuta av i sommar.

Har någon av er läst någon av dem? TACK alla underbara för böckerna! Världen blir inte sämre. Faktum är att världen blir bättre på nästan alla punkter. Vi dras naturligt till extrema exempel, vi drar naturligt förhastade Vi dras naturligt till extrema exempel, vi drar naturligt förhastade slutsatser, eller blundar för hela bilden.

Vi har en oemotståndlig lust att dela in saker i två motstridiga grupper, att skapa missuppfattningar. Världen är inte indelad i bara två, utan flera, skalor. Förändring kräver förtroende och inte att människor lutar sig mot drastiska eller radikala åtgärder, som Hans klokt utrycker det. Vi måste fortfarande vara mycket oroade. Så länge det finns flygolyckor, barn som dör i onödan, utrotningshotade arter, klimatförnekare, mansgrisar, galna diktatorer, miljöförstöring, fängslade journalister och flickor som på grund av sitt kön inte får gå i skolan, så länge sådana fruktansvärda saker finns kan vi inte luta oss tillbaka.

Men det är lika falskt och lika stressande att bortse från de framsteg som har gjorts. Istället har han kommit på begreppet possibilist. Jag ställer mig gärna till detta. Att se alla framsteg, men också allt det som kan förbättras, med en tro på att det är möjligt. Hans skriver att denna bok är hans sista strid i den livslånga kamp han fört mot den förödande globala okunskapen. Jag känner mig trygg med att Ola och Anna för kampen vidare, men det minsta vi alla kan göra är väl i alla fall att läsa den?

Och sedan alltid försöka att se nyanser. So pleased to see mummyfairyandme in Sweden! Precis som hennes mamma, moster och mormor. Boken är skriven med en modern stil där feerna använder smartphones som förvandlas till Datastavar och de vidareutbildar sig via FeTube på Fenelas kanal. Det går ofta tokigt när Ellas otåliga mamma ska trolla - hon är nämnligen en väldigt bra chef på jobbet men när det kommer till trolleri så är hon ingen expert.

Jag läste denna bok högt i bilen påväg hem under en långresa. Maken, A och I satt fnissandes i bilen. A tyckte absolut att den var rolig att läsa. De många illustrationerna gjorde det möjligt för I 4,5 år att hänga med i boken även om hon tröttnade efter en stund. Så boken borde kunna fungera för högläsning tillsammans för barn i de åldrarna. Efter några kapitel blir bokens upplägg lite upprepande men fortfarande roligt ändå. Just det upprepande mönstret bör dock vara bra för vissa barn som kämpar med läsförståelse om jag förstått det rätt?

Ibland upplever jag att brittiska barnböcker som blivit översatta till svenska kan vara stolpiga i texten. Som om översättningen ligger för nära strukturen i den engelska boken som inte riktigt funkar när den läses på svenska? Jag är osäker på vad, men jag har upplevt att flera brittiska barnböcker blir just lite stolpiga att högläsa i den svenska versionen.

Även så denna boken stundvis men oftast bra! I illustrationerna avbildas människor med olika kön och hudfärger. Mammans beteende är betonat av otåligt beteende och lite nyckfull - Medans pappan är lugn och ansvarsfull. Hade gärna sett att de fick handskas även med mer normbrytande problem. Idag var det sista träffen med min härliga grupp i tonårsbokcirkeln som jag har träffat återkommande i tre år.

Lite sorgligt känns det allt, men som tur är har de lovat att rekrytera sina småsyskon som kommer börja på skolan nästan termin! Till dagens träff hade En bok som fick 4,5- 5 i betyg av fem möjliga och som utsågs till den bästa bok vi läst tillsammans. Boken beskrevs som mysig, fin och härlig. Då relationen mellan Simon och Blue var så fin.

Men viss förvirring med olika namn på film, engelsk och svensk titel. Vi hann även prata om bokhyllor, hur man sorterar bäst, färg, storlek och rätt avstånd till hyllkanten.

Samt de hemska marodörerna som gör hundöron! En riktigt härlig stund med en härlig grupp som jag kommer sakna väldigt mycket och som jag haft så roliga stunder och läsupplevelser tillsammans med! Tur att terminen inte riktigt är slut än så att vi hinner hänga lite till bland hyllorna!

Alla borde vara med i en bokcirkel! Jag har nu fått testa två av deras grymma böcker! Kunna se över mina bra och dåliga perioder men framförallt så har detta gett mig bättre rutiner och planering vilket är awesome!

Boken är skriven till kvinnor i åldern och deras närmaste. Den borde även läsas av alla som på ett eller annat sätt jobbar med kvinnor. Med kunskap från boken kan du söka hjälp tidigt. Den här boken är frenetiskt skriven från hjärtat under starten av mitt eget brinnande klimakterie.

Det är en bok som jag själv verkligen saknade när jag började förstå vart det barkade hän senvåren En bok som ger läsaren kontrollen att själv välja vilken behandlingsform hon tror passar just henne.

En bok som även hyllar kvinnan runt 50, med all den vishet, erfarenhet och kunskap hon besitter. Sitter och håller i min alldeles egna bok, tänk att den boken, alltså min egna bok som jag skrivit i kan hjälpa mig idag.

I just den här stunden. Jag bläddrar i den och läser viktiga kapitel, som jag har delat med mig av? Det är min historia som jag läser. Varför läser jag den? Jo, för dom är äkta och Jo, för dom är äkta och så starka. Idag är jag instängd, idag vill jag inte prata. Kanske är det för att jag syns och hörs mest varje dag? Idag har jag vart, eller snarare är en svår person. I min bok skriver jag tex: Och jag har bestämt mig. Jag ska leva lyckligt trots alla smällar som jag fått ta genom åren.

Låt folk prata om mig om de vill. Under tiden förändrar jag världen. Vi är bra som vi är" Bara så ni vet så är jag inte starka Nellie varje dag. Jag har också brister och kan känna mig minst på jorden. Finns ett erbjudande på bloggen om du behöver "Jag är Nellie " i ditt liv. Og en bok som har fått meg til å snøfte av litt bitter latter i hvert fall tre ganger etter bare fire sider. Det er så lovende. Jag befann mig på en uteservering, det var årets hittills varmaste kväll.

Senare under kvällen börjar Tims musik strömma Senare under kvällen börjar Tims musik strömma ut ur högtalarna och folk tystnar, sedan när låten går över i nästa Avicii-låt ställer sig folk upp och applåderar.

Jag vet att det finns många tillsammans med mig som brottas med psykisk ohälsa och många av oss har erfarit att vänner eller personer i vår närhet inte orkat mer och valt att avsluta sina liv. Jag skulle vilja vara så klyschig och säga, ta hand om varandra, vänta inte med era hyllningar av någon tills det är försent.

Om en person ställer in en utekväll på grund av att hen inte känner sig på topp, acceptera det, ge inte dåligt samvete. Om du känner att nån på jobbet pressas för hårt, ta strid med den personen. Och om du själv är en person som pushar andra, även om du ser att de tar skada. Ingen deadline, ingen affär och inga pengar är viktigare. Vi måste ställa människor framför produktion och prestation, förståelse framför att ständigt pusha på och förlåtelse framför bestraffning.

Jag skulle väldigt gärna vilja att ni delade med er av egna erfarenheter här under och berätta hur det blev bättre, bryt stigmat. Tagga personer som du vill hylla och berätta varför det betyder mycket för dig. Dela med er av medicin som funkat för er och hur din vardag blivit mer hanterbar.

Berätta hur du gick tillväga fast du egentligen inte vågade. För vi måste också komma ihåg att man får må bra, ibland är det svårt att komma ihåg det om man liksom jag styrs av skuld och skam. Som tack kommer jag nu på söndag dela ut två signerade ex av min bok, som jag själv skrev när jag inte alls mådde bra. Till er att ha för er själva eller ge till nån som behöver. Böckerna fixar saaxsaax m. Se ett av många vackra mönster som finns i Saras bok Tyger vi minns.

När jag såg ebnovian lycka över att se sitt mönster sitta på mönsterväggen på textilmuseet i Borås i förra veckan blev jag så övertygande i det fina och glada som väcks i det här med mönster. Tack emiliadeporet och ebbavonsydow för tipset i er nya fina bok! Nu har jag plockat fram guldhalsbandet som jag fick ärva efter farmor när jag var 10 år. Har börjat läsa denna bok som är helt underbar.

: Homo twilfit lund knull fest

GAY SLAVE ESCORT REAL ESCORT SKÅNE 486
Escort gay säffle prostitution västerås Knull homosexuell sajt escort anal stockholm
COPENHAGEN ESCORT ROSA ESCORT HOMO Homo eskort i nyköping norrköping eskort
Homo twilfit lund knull fest Gay latex korsett escort män i sthlm

Kinky eskort tranny homosexuell copenhagen

Homo twilfit lund knull fest